Jättebra på mycket, usel på en del...

Jag är något av det mest ohändiga jag vet. Att påstå att jag har tummen mitt i handen är ett hån mot de som verkligen har tummen där mitt i handen - jag har typ hela handen i naveln. Och även armbåge och axel, tror jag ibland.

Under de två senaste dagarna har jag gjort två saker som jag aldrig har gjort tidigare. Jag har målat mitt kökstak och jag har "spritsat" SILIKON i några gamla borrhål i badrummet.

Att måla ett tak är inte en barnlek. Det hade min goda mor talat om för mig innan jag börjat och gång på gång påpekat vikten av att maskera och täcka och förbereda och att vara noggrann.

Men...det är så TRÅKIGT att täcka och maskera och pilla med sånt som inte syns. Jag la några sopsäckar på golvet för att skydda mot det värsta spillet. Det gick rätt bra.

Grejen var den att medan jag gick där med nacken böjd i en ergonoms mardrömsvinkel, så tyckte jag att jag var rätt bra som fixade det där. Jag hade ju aldrig gjort det förr, så det var ytterligare en merit på listan över bedrifter.

Sen såg jag resultatet och det var till stor del följande: ny färg mitt i taket och färgskvättar på diskbänk och (några) möbler (som jag inte hade orkat täcka eller ta ut från köket). Skarvarna mellan mina nymålade vita väggar och taket ser ut som att de är gjorda av en blind två-åring. Jag menar verkligen att jag är riktigt usel på att måla.

Det där med silikonet visade sig också bli en spännande upplevelse. Jag lånade en tub av en kompis och fick på köpet nåt slags vapen som skulle underlätta arbetet med silikonet.

Ingenting funkade. Det kom silikon från tre olika håll, men inte från gevärets mynning. Jag försökte använda en pinne (som jag vanligtvis använder när jag äter sushi eller nudlar) för att få fram lite klet och det gick ju bra. Men herregud vad det är KLADDIGT med silikon! Och det stoppar folk i brösten! Hela mitt badrum är kletigt och geggigt nu och inte vet jag hur jag ska rengöra vare sig mig, vapnet, tuben eller badrummet, för det verkar som att vatten bara löser silikon och gör det ännu kletigare.

I och med det här inlägget vill jag lova mig själv att i fortsättningen ALDRIG ta mig an hantverksuppgifter ÖVERHUVUDTAGET. Om det så handlar om att sy en rätsöm på ett spikrakt tyg eller om det handlar om att spika i en spik i en bräda, så kommer jag tvärvägra. Det blir nämligen alldeles, på tok, urfel.

Vill ha, vill ha, vill ha...

Det är väl för väl att det blir helg varje vecka. Den här veckan har varit helt galen och aporna har fått sig en välförtjänt känga både en och två gånger.

Idag, till exempel, berättade jag att jag har tänkt ta med mig eleverna på Marie-Antoinette och att de bara behöver betala 20 kronor för sin biljett. Skolan står för resten, vilket jag tycker är supergeneröst.

Då är det en liten apa som räcker upp handen och frågar:

-När får vi kompensationsledigt för det, då? (eftersom de är tvingade att gå på fritiden och inte på skoltid).

Jag blir helt rasande på den typen av kommentarer och fräser ilskt (och nästan gråtfärdigt) att om det är kompensationen som är ett problem så ska jag vara så storsint att jag låter henne slippa följa med på bion.

Naturligtvis hade jag inte tänkt något annat än att de skulle få ledigt en lektion framöver, men det är så bajstråkigt att det som är avsett som något kul, uppfattas som en bestraffning.

Efter den incidenten var hela min fredag förstörd och det var länge sen jag uppskattade fredag klockan tre så mycket som idag.

I helgen ska här målas kök och drickas vin.

Prognos: sol och 25 grader

Är det verkligen meningen att det ska vara så här mörkt ute!? Och regnigt!? Och kallt och blåsigt!?

Jag har gått igenom hela registret av roliga historier när jag trampar genom den mörka skogen till skolan, jag har nynnat alla de finaste visorna och tänkt alla de finaste tankarna, men gud - vad det är mörkt!

För att det ska hända nåt kul tog jag kontakt med en mäklare som ska försöka sälja min lägenhet. Och så tänker jag fuska och sätta upp mina adventsstjärnor nån vecka i förväg. Och så tänker jag börja lyssna på mina favorit-julskivor så att jag är helt fed up med eländet jättemånga dagar före självaste julen.

Kanske skiner solen när jag vaknar imorgon..?

90, 75 och 40

Igår hade vi språkkonferens för första gången på den nya skolan. Till min stora fasa diskuterades hur många procent en elev ska ha på ett glosprov för att få MVG, VG resp G.

Jag har hitintills tyckt att den nya skolan har kommit så oerhört långt i sin tolkning av kursplanerna. Men efter den här konferensen inser jag att det inte handlar om skolan i sig, utan varje enskild lärare.

Själv har jag ingen som helst poängsättning på mina glosförhör. Rätt är rätt och fel är fel. Om eleven vill, bortser jag från stavfel också. Sen blir det betyg efter hur eleven använder glosorna i ett sammanhang - muntligt eller skriftligt beroende på vilket strävansmål vi jobbar mot.

Nu ska fröken gå och sjunga Mozart. Häpp.