På allmän begäran...

Jag skulle vilja berätta lite om hur det är att jobba på en skola där det inte tycks finnas några brister.

Inga gnälliga kollegor, inga brudar, ingen taskig budget och inga trista utvecklingssamtal.

Jag har hamnat på skolan-som-borde-stå-som-förebild-för-alla-andra-skolor-i-Sverige.

Vad det är som funkar?

Ja, allt.

Vi arbetar tydligt mot strävans- och kunskapsmålen och delar ut matriser i början på ett arbetsområde. Eleverna vet precis hela tiden var de ligger och hade vi haft betyg hade de vetat precis vilket betyg de skulle få när vi är klara. Inga sura miner och inga överraskningar, således.

På utvecklingssamtalen sätter eleverna upp sina mål och jobbar mot dem. På riktigt. De kommer och påminner och frågar om de är på rätt väg.

Av någon MÄRKLIG anledning finns dessutom PENGAR att köpa material med. Idag fick vi order om att köpa mer engelsk skönlitteratur, gärna i klassuppsättning.

Jag har haft utvecklingssamtal med så ENORMT trevliga, engagerade och insatta föräldrar att jag varit frestad att fråga om de inte vill stanna lite till när samtalen är slut. En del har blivit förvånade över att sonen är lite okoncentrerad och hellre snackar och springer rundor än att han arbetar på lektionerna, men dagen därpå kommer sonen tillbaka till skolan med en helt ny inställning.

Jag lovar - jag ska bättra mig och skriva oftare. Det finns ju fortfarande en massa saker att skriva om, men det finns inget att gotta sig i.

Det är Skolhimlen.

Det kanske är någon som vill komma och hälsa på?