Frökens förskräckliga lögn

Idag har jag haft premiär för min Bildhanteringskurs för fjortisar. Jag har haft ont i magen för den i ungefär en månad - mest med tanke på att jag inte har aaaaaning om hur man undervisar i bildhantering.

Jag är en sån där person som gillar att sitta och pula lite i Photoshop och göra mig själv snyggare än vad jag är och göra foton lite finare än vad de kanske var när jag tog dem. Och så vidare. Jag brukar sitta och klicka och ändra och klippa och redigera och lägga dit och ta bort.

Men jag har inte en susning om vad det är jag gör. Det bara blir.

Så i ett svagt ögonblick (läs: anställningsintervjun) berättade jag om att jag var FANTASTISKT duktig på det där med bildhantering. Just då var det för att verka lite märkvärdig och kreativ och så där.

Och så kom de ihåg det.

Attans.

Efter två dagar på den nya skolan fick jag reda på att jag ska hålla i en kurs i ämnet. Och därefter har jag haft ÅNGEST. Samtidigt som jag är glad att jag inte sa att jag var en jävel på tyska - något som jag stundtals råkar yppa när jag inte tycker att det jag verkligen kan räcker och duger.

Kursen i Bildhantering för fjortisar blev hursomhelst alldeles dunderkul. Jag lät ungarna helt enkelt göra som jag gör - klicka sig fram, eller learning by doing, som det heter. En del av dem fick fram riktigt tjusiga alster bara efter ett par timmar.

Så jag är en smula lugnare inför nästa gång. Då ska jag dra med mig fjortisarna ut i friska luften för att ta egna bilder som de ska få redigera. Så att de kan bli lika snygga som fröken efter några vändor i Photoshop:-).