Skolor

Märkligt det där med skolor. Inte som begrepp, såklart, men det är märkligt hur olika de är. Och att det finns så många faktorer som spelar in.

Den skola jag jobbade på förut var en stor skola. En gigantisk skola under ett par år, faktiskt. Och jag hade tillräckligt med anekdoter och synpunkter därifrån för att fylla en blogg.

Den här nya skolan jag har hamnat på är också en stor skola. Men den känns inte stor. Det är inte trångt i korridorerna och ljudvolymen är helt ok. Jag känner redan igen ansiktena på barnen i femman, till exempel, och dem kommer jag inte att ha något att gör med överhuvudtaget.

En annan skillnad mellan min gamla och nya skola är att det märks att lärarna är på den nya skolan för elevernas skull. På den gamla skolan fanns det många som sa att de var där för eleverna, men som i själva verket var där för att de behövde få ihop pengar till hyra och semestrar. Det blir liksom inget tjafs i kollegiet om vi måste sitta lite längre för att få ihop ett juste lägerskoleprogram och ingen är arbetsskygg.

Ytterligare en skillnad som jag redan har noterat är att de elever vi har tagit emot i år kommer från vår skola. De har gått på samma skola i sex-sju år redan och känner till rutiner, regler, miljöer, lärare och övrig personal. När det kommer elever från många olika skolor och de slås ihop, ska en mängd olika kulturer och traditioner blandas och nya rutiner skapas. Det blir oroligt.

Min åsikt är att jag har hamnat på en jättebra skola. Jag räknar naturligtvis med att det kommer att komma en hel del trubbel, men miljön är fridfull och tack vare att vi är ett litet arbetslag som jobbar nära, nära, så känns det inte som att jag kommer att behöva stå ensam när det kör ihop sig. Det känns åtminstone inte så. Om det skulle dyka upp mordhotade brudar så har jag en back-up och jag tror att vi skulle klara av att hantera problemet.

Som sagt, vi har bara jobbat i en och en halv vecka och jag upplever säkert lite smekmånad fortfarande. Men det känns bra och det känns roligt.

Absolut nonsens i väntan på centrifugering

Idag höll cykelkedjan på att hoppa av i den långa, härliga nedförsbacken. Det var lite läskigt. Men den hoppade mest bara till lite.

Jag hade bråttom hem, så jag såg till att njuta ordentligt av den långa, härliga nedförsbacken. Anledningen till att jag hade bråttom hem var att jag hade bokat tvättstugan. Jag avskyr att tvätta och vill gärna bli av med eländet så fort det bara går.

Att bo i flerfamiljshus och att dela på tvättmaskin och torktumlare är så trist. Jag är mer eller mindre uppbokad hela kvällen - bara för att få tvättat. Eftersom jag tycker att det är så tråkigt att tvätta blir det också att jag gör det rätt sällan och tvätthögen är således rätt så omfattande när det väl är dags att ta tag i den.

Så ikväll blir det bara till att vänta. Och därefter ska det vikas och strykas. Det brukar jag också skjuta upp ett bra tag. För övrigt har mitt strykbräde gått sönder, så jag får ligga på knä när jag ska stryka.

Imorgon får jag nog ta bussen till jobbet. Eller be någon kolla på kedjan.

Cykelhjälm och svagheter

Idag har alla fröknarna på min nya skola fått göra en personlighetstest. "Myers-Briggs Type Indicator" hette testet och det bygger på Jungs teori om personlighetsstrukturer. Enligt testet finns sexton olika "bas"-personligheter och vi skulle hitta vår egen. Tanken är att vi ska kunna ha nytta av resultatet dels för vår personliga utveckling, dels för att kunna identifiera diverse olikheter och svårigheter som kan finnas inom arbetslaget.

Jag blev en ENTP. Och det stämmer så gräsligt väl. Det var riktigt spooky att läsa genom profilpresentationen. Det kändes som att någon hade stått och filmat mig när jag är ensam hemma, typ, och sedan skrivit ner alla märkliga saker jag gör och på något sätt teoretiserat det.

Att man är ENTP innebär en massa saker, såklart, men i stort sett så är man kreativ, nyfiken, fantasifull, energisk, entusiastisk och spontan och man upplevs som charmig, klarsynt och övertygande. Jag fick också en lista på saker som jag bör utveckla (läs: dåliga egenskaper eller svagheter) och rent generellt för en ENTP så pratar vi för mycket, lovar mer än vad som är möjligt och vi bör ta en paus och tänka efter ibland.

Jag har aldrig tidigare gjort ett sånt här personlighetstest, eller jo, förresten - på ams.se finns det något test man gör för att se vilket yrke man passar till. Även de gånger jag har avskytt skolan och ungarna och föräldrarna och allt vad som nu finns, så har jag ändå uppmärksammats på att det är LÄRARE jag bör bli.

Tänk så häftigt det är att lära känna sig själv på det här sättet. Och det är ändå ett ganska snällt sätt att belysa de svaga sidorna i ens personlighet. Jag kunde faktiskt fnissa lite igenkännande på sakerna som jag rekommenderas vara uppmärksam på och kanske försöka förbättra eller åtminstone förändra och kan ta det till mig.

En rolig grej var att det var ett gäng med skeptiska fröknar som kallade testet både bullshit och nonsens och utan att ha hört de här kommentarerna berättade testhållaren att "de som inte kan se nyttan med ett sånt här test är oftast de som behöver se snabba och direkta resultat och de finns i den här rutan" varvid samtliga som hade uttryckt sig vred på sig i sina stolar. Det var naturligtvis där de var.

Nu ska det bli spännande att se vart det här testresultatet tar mig. Framför allt ledde det till reflektion och eftertanke och det är alltid bra.

Imorgon åker arbetslaget ut på retreat och konferens (läs: god mat och trevligheter).

PS. I min nya skola uppmanas fröknarna som cyklar till skolan att ha cykelhjälm på sig för att föregå med gott exempel. Idag invigdes min alldeles splitternya. Nackdelen var väl bara det att jag körde så mycket mer vårdslöst och så mycket snabbare i en jättehärlig, lång nerförsbacke än vad jag gör utan hjälm...

Ja, då var det dags igen...

Det känns oerhört märkligt att vara tillbaka på jobbet efter sju veckors sommarlov. Jag har visserligen börjat på ny skola, så det var väldigt kul att se vilka tokar det fanns på det här stället. Faktum är att det var supernormalt folk som jag faktiskt tycker är trevliga. Än så länge. Och fjortisarna börjar inte förrän om en vecka. Och dem lär jag återkomma till.

Sommarlovet har inte bara varit bra, utan det har varit alldeles lysande. Solen har strålat mest hela tiden, jag har lärt mig lösa sudoku, badat, paddlat och inte så mycket som skänkt fjortisar och skola en tanke.

Därför känns det konstigt att börja jobba. Jag inser att det faktiskt skulle kunna gå att leva ett väldigt drägligt liv i en solstol om jag bara hade obegränsat med pengar.

Hursomhelst. Back in business, bloggen är återöppnad. Träningsskorna är framplockade för att återanvändas och livet är tillbaka till rutin och ordning.

//Fröken