I shorts och linne

Nu har det hänt. Det har blivit SOMMARLOV. Och jag tänker inte ens försöka mig på att beskriva hur gott det är.

Som vanligt före ett lov är det apjobbigt att överhuvudtaget vara i skolans lokaler. Betyg, städning, uppföljningar, seeeena inlämningar, klassresor som ska organiseras och genomföras, spex på fester som ska övas och framföras etc. etc. Så skolavslutningen är alltid ett välkommet moment i skolans värld.

Jag har dessutom tackat för mig på den här skolan och till hösten ska jag prova på lite modernare metoder i en annan skola i trakten. Det ska bli spännande. Jag har träffat mina nya kollegor några gånger och de verkar åtminstone vara snälla och till och med lite roliga.

Om inte något revolutionerande händer i sommar som jag gärna vill berätta om, så tar bloggen lov och återkommer i mitten på augusti. Fröken ska bl a åka på Robbie Williams i Göteborg, paddla havskajak i Sydfrankrike och bli moster. Så här inledningsvis ska jag varva ner, tvätta och dammsuga.

Så nu byter fröken ut sina glasögon mot läckra solbrillor och tar på shorts och linne.

Det är sommarlov.

Små solar och svala sjöar

Jag har för första gången i mitt liv firat vår nationaldag. Och det kändes så himla bra! Jag tycker det var en toppenidé att göra 6: e juni till en röd dag - det kändes att det var en högtidlig dag, det låg i luften.

Har vi inte ett jättebra land att vara stolta över? Det är rent och prydligt och de flesta av oss är snälla och punktliga och saker och ting fungerar bra. Vi har fina skogar och ängar och när rapsfälten blommar är det som om hela fält med små solar har ramlat ner på jorden. För att inte tala om fjällen och sjöarna – känner du doften av sval, klar luft?

Det bästa av allt är nog ändå att vi får lov att tycka och tänka precis som vi vill. Vi kanske inte alltid får just vår egen vilja igenom, men demokrati handlar ju om att de flesta ska få sin vilja igenom. Och även om jag tycker att Göran P är lönnfet och att jag rodnar av skam varje gång jag ser Bosse R eller Leila F uttala sig om något, så får jag lov att tycka det. Jag får till och med skriva det i min blogg – utan att riskera att åka i fängelse eller att få fingrarna avknipsade med tång.

När vi sjöng Du gamla, du fria idag fick jag nästan gåshud och det tårade sig lite i ögonen. För det är verkligen precis som det står i texten – ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.

Hipp, hipp hurra för ett jättejättebra land där det gott och väl finns plats för fler!