Livets hårda skola

Idag har jag lärt mig en läxa. Den hårda vägen, dessutom. Jag har lärt mig min läxa genom erfarenhet, skulle man kunna säga. Det värsta med det är, att det är den typen av läxa som en människa bör läras i femårsåldern, inte trettitvåårsåldern.

Skolan har haft Miljödag idag och då hade jag och K fått i uppdrag att vara ute i skogen och ha knep och knåp med fjortisarna. Jag tittade därför på väderprognosen igår, både på teve och på nätet och på bilden var då en sol bakom ett litet moln. I min värld betyder det något i stil med ”fint väder”.

Men när jag vaknade i morse, så såg det då inte ut att vara ”fint väder”. Det var mulet. Det fanns till och med tecken på att det kunde bli regn.

Av någon underlig anledning, så väljer jag att bortse från det jag verkligen ser genom fönstret. Jag ser att det är riktigt, jäkla dåligt väder, men tänker hela tiden på att SMHI minsann har sagt att det ska bli ”fint väder”.

Så...

Jag drar på mig ett par jympadojor, jeans, ett linne (bäst ifall det blir riktigt soligt, så man kan få lite bränna på armarna) och en lite ”sportigare” jacka som jag tyckte kunde lämpa sig en dag i det fria. Jag stoppar ner en regncape också, ja, man VET ju liksom aldrig...

Så fort jag kommer ut genom dörren, så märker jag att det regnar. Jag noterar, hoppar upp på cykeln och trampar iväg till skogen.

När jag kommer fram till skogen har några av kollegorna kommit. De har på sig regnkappa, regnbyxor och gummistövlar. Någon håller ett paraply i handen och har en sylvester på huvudet.

Det slår mig att det är jag och några fåfänga fjortisbrudar som är rent ut sagt olämpliga ute i den aktuella terrängen. De andra har kanske lyssnat på SMHI, men litar ännu mer på det de själva ser ut genom fönstret. Ser jag regn, så regnar det. Oavsett vad SMHI säger.

Jag blev genomblöt. Och då lyckades jag ändå fiska fram regncapen när jag insåg att, jo, det är faktisk inte bättre än att det kommer nederbörd och den kommer att göra mig våt.

Plaskblöt, iskall, sur och gnällig. Och K var ju inte sen att retas heller, friluftsmänniska som han är. ”Du är ju värre än ungarna” tillhör en av de snällare kommentarerna han klämde idag.

Det jag har lärt mig idag är således:

Jag är inte ett dugg bättre än fjortisarna.
Jag ska lita på det jag ser.
Det är äckligt med blöta sockor i blöta skor. Ha gärna med extra, torra.
Det är smutsigt i skogen. Det är att föredra mörka kläder – inte vita jackor.
Det tar cirka fyra timmar att tina benmärg.

Varför har man inte temadagar om stadsliv? Det måste väl också vara viktigt? Eller..?