Mitt under- och omedvetna JAG

Jag har haft besök den här helgen. En av mina äldsta vänner har varit här och vi har haft det jättemysigt.

Vännen har gått på en drömkurs. Kursen går ut på att en av deltagarna berättar om sin dröm. Därefter tar övriga deltagare över drömmen, gör den till sin egen och berättar sen vad den betyder för dem. Det var förbjudet att tolka drömmen, sa min vän, utan de skulle bara ta drömmen till sig och säga vad det betyder för dem. Genom att lyssna på vad andra sa om drömmen, kunde den ursprungliga drömägaren dra sina egna slutsatser om drömmen för att begripliggöra den.

Ok, det låter rejält flummigt och när hon först berättade om det tyckte jag att det luktade rökelse och new age långa vägar.

Men sen testade jag att berätta om en återkommande dröm jag har. Och jösses, så klart allt blev. Det var SKITLÄSKIGT. Jag skulle aldrig ha dragit sådana slutsatser om inte hon hade gett mig lite perspektiv på drömmen.

Oftast drömmer jag om att jag är i ett hus eller en lägenhet. Jag bor på de här ställena. Skillnaden är den, att ibland bor jag i ett jättefint hus och har det jättefint och trivs och bara trivs.

Andra gånger bor jag i ett stort, tomt, öde hus och är jagad av någon osynlig. När jag är jagad är målet för mig att ta mig upp på taket genom olika lönndörrar och hemliga gångar.

Vissa gånger möblerar jag. Jag är rätt nöjd över boendet, liksom, men jag vill flytta runt mina möbler. I natt, till exempel, så var en av mina läskigaste kollegor med i drömmen och vägrade hjälpa till att flytta på mitt skrivbord. Det slutade med att min i sjätte månaden gravida syster ensam tog hand om skrivbordet medan kollegan tog handväskan över axeln och leende gick därifrån.

Slutsats: husen och lägenheterna är jag. När jag mår bra och är nöjd bor jag på de fina ställena. När jag är stressad eller jagad eller orolig bor jag i det öde, tomma huset. När jag vill flytta runt saker så är det något i mitt liv jag vill ändra på. Med tanke på att jag ofta sitter vid skrivbordet och jobbar, så trodde nog både jag och min vän att det kanske symboliserade mitt jobb och att tanten med handväskan pajar rätt mycket för min arbetsmiljö – hon vill inte hjälpa till utan drar sig undan, alltid med ett leende.
Så nu är jag helt besatt av tanken på att tyda drömmar. Jag längtar redan tills jag ska gå och lägga mig och sova så att jag får drömma. Några absoluta svar kan jag nog aldrig få, men så himla häftigt det var!