Frökens tredje

Från arkivet:

Häromdagen skulle en fröken på skolan visa videofilm för en klass. Att språkfröknar kan bemästra elektronisk utrustning är det ingen som förväntar sig, men att en teknikfröken kan är i det närmaste en förutsättning. Och eftersom den här fröken är en teknikfröken kan vi nog alla förstå vilken frustration hon måste ha känt när apparaten hade ett till synes eget liv.
Hon stoppar i filmen i spelaren varpå denne i nästa stund spottar ut filmen. När hon åter stoppar i filmen och den bestämmer sig för att stanna, börjar den spola sig fram och tillbaka.
Med de godaste av avsikter går fröken och hämtar en annan maskin. Och börjar sin kamp. Även denna apparat beter sig märkligt och bilden försvinner och kommer tillbaka. Lektionen lider mot sitt slut och någon film har inte kunnat beses.
När klassen lämnat klassrummet stannar två av flickorna kvar. De ser besvärade ut och säger att de vet vad som var felet med videospelarna.
- S hade en fjärrkontroll. Han satt och blippade med den. Det var han som fifflade med bild och apparat. Med fjärrkontrollen.
I en annan sal, samma dag, kanske samma tid, jag vet inte, har studie- och yrkesvägledaren ett informationsmöte om gymnasievalet. Men hon har svårt att koncentrera sig, kan vi se. Något distraherar henne. Något, eller någon, i församlingen.
För där i salen, mitt bland sina kamrater, sitter R som inte ska vara på skolan den här dagen. Han har nämligen fått en specialare och ska vara på praktik två eller tre dagar i veckan och denna dag är en praktikdag.
Och inte nog med att han sitter där han sitter.
Han har också lyckats stoppat upp en tampong i vardera näsborren.
Under tiden detta pågår, har en annan fröken ett samtal med en mamma. Fröken är orolig för pojkens svaga prestationer (läs: hans lathet och störande uppträde).
Mamman förstår inte vad fröken talar om – sonen hade ju nästan bara stjärnor i betyget.
Fröken förklarar då för mamman att det inte är stjärnor pojken har fått i sitt betyg, utan att det är asterisker. Man skriver asterisker i betyget när eleven inte har blivit godkänd.
Och hade inte mamman förstått att det var ett problem med tanke på alla samtal och möten hon har varit på?
Kära vänner – där det finns liv, där finns det hopp!