En åttas frestelse

Idag fick fröken nog. De där små ligisterna i åttornas franskgrupp har drivit mig till vanvett i nästan fyra terminer nu och idag kände jag bara att jag inte orkar med dem mer.

Vi hade fransklektionen i musiksalen idag. I en musiksal finns det instrument. BIG mistake att stoppa in franskeleverna där. HUGE.

Så efter att ha bett två av grabbarna att sluta slå på trummorna och ta fram sina saker och börja jobba ett artontal gånger och de ändå bara sitter och tjurar och stör och är otrevliga bestämmer jag mig för att detta är oacceptabelt.

Så jag säger:

Nu kommer jag att ta mina saker och gå och sätta mig på mitt arbetsrum. När ni två är redo att be om ursäkt för ert beteende idag och resten av dessa fyra terminer, så kommer jag tillbaka. Till dess kommer jag inte att undervisa den här gruppen i franska.

Och gick därifrån. Jag var RASANDE, men behöll mitt lugn.

När jag hade lämnat mina saker på arbetsrummet gick jag till rektorn och berättade. Sen gick jag ner till arbetsrummet och väntade.

Och väntade.

Fyrtiofem minuter senare knackar det på dörren och två skamsna (nåja, det såg åtminstone UT så, men man kan ju inte vara säker...) grabbar står redo för att säga förlåt.

Och jag fortsätter att tro på människans godhet och tror helt och fullt att de menade varje ord och att det nu kommer att bli andra bullar!